Slagen hjältinna

Idag har tröttheten slagit sina vassa klor i mig. Många borden och måsten finns, men inget vettigt blir gjort. Istället ägnar vi oss namnfunderingar. Två små reevessköldpaddor rumstrerar nu om i vårt omgjorda akvarium och de måste få värdiga namn. Några förslag har poppat upp men ratats. Funderandet fortsätter...

Nu blommar det!

Ingen kan väl anklaga mig för att ha gröna fingrar, verkligen inte. Ibland lyckas jag dock missköta någon blomma så pass att den blommar om. Antagligen är det ett desperat rop på hjälp från den stackars blommans håll, "Se mig! Vattna mig!" I höstas var jag mer än lovligt slarvig och lat. En utekruka blev stående med all jord och vissen grusnejlika kvar trots frost och, så småningom, snöfall. I våras förbarmade jag mig över denna sorgsna syn, men under den torra tuvan hittade jag spirande grönska - en tät matta av späda, ljusgröna blad som nu vuxit till sig och har massor av små skära blommor. Hurra!

Obesvarad kärlek

Otto är kär. Olyckligt kär. I buren sitter en liten shih tzu-flicka och väntar på sin husse och matte. Hon är inte imponerad, trots att stackars Otto åmar sig och kråmar sig och gör allt vad han kan för att ställa sig in.

Hur lagar man ett brustet bullterrierhjärta?

Hungriga vargar

Dagens andra inlägg. Pärlan och herr Otto slumrar vid mina fötter. Rättare sagt sover de räv. Jag är övertygad om att lugnet som råder på golvet är högst tillfälligt. Antagligen upphör det ungefär samma sekund som jag öppnar ugnsluckan och plockar ut den egenhändigt fileade laxen som ligger och gottar sig i värmen därinne. "Hellre än bra" är nog den fras som bäst kan beskriva själva fileandet, likaså "kan själv", men gott ska det bli!

Lina har farit till Norge tillsammans med sin pojkvän, pappa, och hans familj. Den lilla kaninen hon köpte förra veckan, trots mina protester (inte så att jag inte gillar kaniner - tvärtom, vi bor bara lite trångt för 3 hundar, 3 små möss och en liten kanin enligt mig), men med pappas medgivande blir bortskämd hos Linas kompis. Och nu saknar jag den lilla krabaten. Hon är så vansinnigt söt och mysig. Härnäst gäller bara att övertyga älskade sambon om att kanin vill bo hos oss och att intala herr och fröken bull att kanin inte är ett skuttande snacks. Gamla tant amris har redan förstått.

Myteri

Ja, det gjorde jag redan andra dagen efter att bloggen skapats. Hade först tänkt skriva bloggen ur älskade Pärlans perspektiv, men så insåg jag att jag ska ta över bloggrodret själv. De två bullarna som styr våra liv kommer självklart att ta upp en stor del av utrymmet, men också få dela det med resten av familjen och livets stora och små händelser. Välkommen hit!