torsdag 17 december 2009

Hyacinthus orientalis delirium

Här händer märkliga saker och även denna gång är herr Otto inblandad. Att han är en speciell påg förstod vi redan strax han flyttat hem till oss, men ikväll har jag konstaterat att man inte ska sluta förvåna sig.
I dagarna två eller tre har Otto varit väldigt intensiv med Pärlan, trots hennes ibland väldigt verbala protester där hon visat upp hela sitt imponerande garnityr. Ja, faktiskt lika intensiv som när hon precis slutat löpa, men fortfarande doftade lite gott enligt honom. Ikväll ställde jag ut en skål med hyacinter i ytterhallen, eftesom de gått i högblom, doftar som allra mest ljuvligt och, visade det sig ledsamt nog, framkallar allergi hos husets herre. Visserligen får jag fortfarande njuta av den underbara doften på väg ut eller in, och det var just på väg ut med herr O jag gjorde en intressant iakttagelse. Ute i hallen blev Otto alldeles prillig. Han snusade, rantade runt, snusade, pep, hittade hyacinterna snusade ännu mer, gnällde, snusade, rantade runt igen och fortsatte snusa. Väl ute skulle han bara in till doften igen och väl inne ville han bara ut i ytterhallen igen. Han har krafsat på dörren, snusat i dörrspringan och pipit omvartannat.
Nu har han släppt alltsammans för en stund och beter sig återigen civliserat (nåja) mot Pärlan igen. Och vid närmare eftertanke visar det sig att Ottos intensitet började samtidigt som hyacinterna började öppna sina knoppar.

Hyacinter tycks alltså vara för Otto vad kattmynta är för vissa katter.